Bikinikroppen hotad!
Jaha. Där försvann bikinikroppen.
Med en vecka kvar till mål öppnades himlen och regnet bara öser ner.
Det var ju idag startskottet skulle gå? Det var idag jag skulle börja banta!
Ok. Jag vet. Det kan ses som lite tight att börja banta så nära inpå semestern och jag är helt medveten om att videokvällen igår inte nödvändigtvis hade behövt ingredienser som kebab, läsk och godis… Men nu blev det så, jag var ändå bakis och IDAG skulle jag sätta fart. Dagen skulle inledas med en hälsosam smoothie och därefter skulle jag gå en promenad på 3 timmar. Rask promenad.
Ja, inte nog med det, jag skulle köra ett pass pilates framför videon också men nu är det också förstört. Om jag ändå inte ska gå promenaden…
Och den där pilatesvideon har jag fortfarande inte köpt, det var liksom en liten träningsbonus (samt att man ju hört hur det är… När man väl börjat träna så kan man inte sluta sen, det blir som en drog?). Och nu är ingenting någon idé. Så jag tog fram den lille Bärbaren (ja, datorn alltså) istället.
Jag gillar egentligen regn. Regn har alltid haft en central plats i mitt liv. Uppväxt brevid en badplats betydde regn bad - då var det folktomt vid stranden och jättevarmt i vattnet. Jag kan fortfarande känna lukten av blöt badstrand om jag sluter ögonen.
Regn må höra till en av våra väderlekar, ändå tar jag droppandet högst personligt. Lite "ah… jasså… det säger du…" dvs kodspråk. Det regnar. Så ligger det till... Det är regnet och jag. Vi förstår varandra. Vi gillar varandra.
Till min forna livskamrat (eller fortfarande make, eller exmake eller han som jag inte vet om jag vill ha eller vad vi nu skall kalla honom) behöver jag bara säga att det regnar så vet han. Ja, riktigt vad han vet, det vet jag inte förstås men det betyder samförstånd. "Det är en sån där dag". Det mesta som hänt oss har gjort det i regn. När det regnar får man också sörja, det är inte lika självklart att fälla tårar i strålande solsken. Inte lika naturligt. Både dödsfall och begravningar skall helst infalla på regniga dagar (fastän just jag vill dö en dag när solen skiner men det är en annan historia).
Det regnade på vår bröllopsdag. Man säger att regn den dagen man gifter sig betyder tur i äktenkapet. Såklart man säger. För det betyder knappast tur för sminket, håret eller klänningen...
Men hur det nu förhåller sig med regnets maskopi, är det ändå så nu att min bikinikropp är hotad. Gotland står bara där och väntar på mig, jag själv å min sida är helt redo. Men jag KAN varken gå ut och springa eller gå i det här vädret? Hade det varit lättare om det var strålande solsken och 32 grader? Nej. Troligtvis inte. Och den här bloggen hade sett helt annorlunda ut. Det hade förmodligen stått att solen förstörde min stundande diet och promenad. Men nu var det faktiskt inte så.
Hör att regnet börjar avta. Det var väl ändå lite typiskt? Precis när jag insett att lite färska frallor från vivo med ost på + lite äggröra skulle vara det ideala för att uthärda en sån här dag… Ja. Vi får väl se. Det finns ju faktiskt inget som säger att det kommer vara sol hela veckan på Gotland heller?
Och är det inte sol behöver jag inte ha bikini.
Och utan bikini ingen bikinikropp.
Så, om jag och min polare regnet nu bara enas i det här så är både promenad och patetisk video-träning rätt onödiga ingridienser...
Ah! Frukost...!